Smyg's Corner

Write creatively!
Post Reply
User avatar
Smyg
GETTIN' REAL TIRED OF YOUR MACHIAVELLIAN BULLSHIT, GESAR
Posts: 2701
Joined: 23:01:40 Thursday, 02 August, 2012

Smyg's Corner

Post by Smyg » 20:46:53 Friday, 12 April, 2013

I might post stuff here.

But uh. There's a high chance it'll all be in Swedish, the only language I'm competent in.

I may also ask questions, for inspiration, etc.
Comrade Astrojildo Pereira Duarte Silva
Secretary-General of the Partido Comunista do Brasil
(PCB)


Image

User avatar
Smyg
GETTIN' REAL TIRED OF YOUR MACHIAVELLIAN BULLSHIT, GESAR
Posts: 2701
Joined: 23:01:40 Thursday, 02 August, 2012

Re: Smyg's Corner

Post by Smyg » 20:47:40 Friday, 12 April, 2013

Speaking of nothing, here's the cover of the short story anthology I was published in, say, two years ago. It was just a single page, but probably the best I've ever written.

Image
Comrade Astrojildo Pereira Duarte Silva
Secretary-General of the Partido Comunista do Brasil
(PCB)


Image

User avatar
RinKou
Jackbooted Swinelicker Fascist
Posts: 871
Joined: 06:18:32 Wednesday, 08 August, 2012
Location: OC, CA
Contact:

Re: Smyg's Corner

Post by RinKou » 05:22:58 Saturday, 13 April, 2013

You should post us that page :>
Heartache by the Numbers: Caravan Master

If you say that prancing mailman of a GM is ever going to run the gangster game WELL THEN I SAY GOOD DAY SIR -oyid

I write things!
I post things!

User avatar
Smyg
GETTIN' REAL TIRED OF YOUR MACHIAVELLIAN BULLSHIT, GESAR
Posts: 2701
Joined: 23:01:40 Thursday, 02 August, 2012

Re: Smyg's Corner

Post by Smyg » 10:08:48 Tuesday, 07 May, 2013

Had to write some poetry in my creative writing course. Just a little bit, and according to very pre-determined patterns.

One result below. I call it Sommarvila.

En svag bris susar ovan
Den varma jorden värmer
Doften av mull kretsar
I graven maskäts mina ögon


Handle the translation yourselves - I do not wish to mangle the perfect Swedish. <.<
Comrade Astrojildo Pereira Duarte Silva
Secretary-General of the Partido Comunista do Brasil
(PCB)


Image

User avatar
Smyg
GETTIN' REAL TIRED OF YOUR MACHIAVELLIAN BULLSHIT, GESAR
Posts: 2701
Joined: 23:01:40 Thursday, 02 August, 2012

Re: Smyg's Corner

Post by Smyg » 11:42:06 Saturday, 15 June, 2013

Bit of a shoddy thing I did in Creative Writing right before the course ended. Untitled. The language is pretty bad I'd say, but uh, the theme is divine.

När skuggorna dansar vill natten aldrig ta slut
Mardrömsfigurerna dansar även de, med ett flin
När natten är som mörkast vill man bara komma ut
Jag dränker mina farhågor med en pava dåligt vin

Låter jag depressiv så är det mitt eget fel
Man vet aldrig var man har folk, med eller mot
Jag skulle aldrig spelat med i deras onda spel
I mina tankar har paranoian nu helt slagit rot

Med min hälsa kör jag en omgång roulett på hög risk
Hon som var min musa, hon spelar nu andra toner
Hennes kärlek kan aldrig mer göra mig frisk
Omfamnad av feberdrömmar och droghallucinationer

Jag bugar djupt, ber om en liten audiens
Med Kung Vanvett, herre av Homo Sapiens
Comrade Astrojildo Pereira Duarte Silva
Secretary-General of the Partido Comunista do Brasil
(PCB)


Image

Rising Phoenix
Haegemony supporter. Ludd hater
Posts: 971
Joined: 19:16:20 Monday, 06 August, 2012
Contact:

Re: Smyg's Corner

Post by Rising Phoenix » 02:57:44 Sunday, 16 June, 2013

Smyg wrote:[...]I do not wish to mangle the perfect Swedish. <.<
...Which is exactly what Google Translate (and other online translators) do.

User avatar
Smyg
GETTIN' REAL TIRED OF YOUR MACHIAVELLIAN BULLSHIT, GESAR
Posts: 2701
Joined: 23:01:40 Thursday, 02 August, 2012

Re: Smyg's Corner

Post by Smyg » 00:02:51 Wednesday, 14 August, 2013

Vissa flyger
I sina drömmar
Bort över de mörka vidderna
I mina drömmar finns endast marken
Vingklippt i leran
Vissa flyger
Comrade Astrojildo Pereira Duarte Silva
Secretary-General of the Partido Comunista do Brasil
(PCB)


Image

User avatar
Smyg
GETTIN' REAL TIRED OF YOUR MACHIAVELLIAN BULLSHIT, GESAR
Posts: 2701
Joined: 23:01:40 Thursday, 02 August, 2012

Re: Smyg's Corner

Post by Smyg » 18:05:50 Thursday, 15 August, 2013

Just because Huojin posted his piece on opium and Chinamen, now I gotta post mine too... It's from the same creative writing class as mentioned above. Not too good, really.

[spoiler]
Beijings ambassadskvarter, den trettonde juli 1900. Välkommen till helvetet.

På andra sidan bordet sitter en demon. Han drar ett djupt svep ur vodkaflaskan. Jag kan fortfarande inte förstå hur i Guds namn han lyckats smuggla in den, och jag tror inte han skulle svara om jag frågade. Hans ögon står ut som biljardbollar, rödsprängda och tärda flackar de över rummet. En till klunk av ”livets vatten”, och sedan sprider sig plötsligt ett obehagligt leende över hans läppar.

Tavarischi”, utbrister han, kamrater, ”låt oss spela ett spel!” Bredvid mig rycks Jones ur sitt ginrus. Till skillnad från vodkan finns ginet av någon anledning absolut överallt, även om det bara är britterna som förstår sig på att dricka det. ”What’s that old chap, spela ett spel? Jag hoppas du inte avser fler kort.”

Runt om på bordet ligger hög efter hög av tummade och nedfläckade spelkort. Vi har spelat alla kortspel som finns att spela, möjligtvis undantaget strippoker. Ingen vill se hauptmann Wilhelm naken. Inte för att nakenhet längre spelar någon roll – det är minst trettio grader i solen där ute på dagarna, och att ha suttit här i den kvava opiumhålan i... jag har tappat räkningen… har inte gjort det bättre. De flesta har bara på sig en minimal del av sina uniformer. Vattenransonerna är slut, och stadens brunnar förgiftade av rebellerna – alkohol finns dock i enorma mängder.

”Julieeeeeeee…” hörs en långdragen viskning från under bordet, någonstans vid mina fötter. Jacques, fransman extraordinaire, är helt borta i sina opiumfantasier. Han drömmer sig bort till sin fästmö hemma i Paris. Hon lämnade honom när hon fick reda på att de skulle skicka honom i klorna på Östasiens barbarer. Han är den av oss som har det bäst – när man dansar opiumpipans dans kan man fortfarande känna hopp.

Ryssen, Vladimir, tar till orda igen. Hans leende är omöjligt brett – jag trodde inte man kunde ha så många tänder. Försöker räkna dem, och misslyckas. Jag andas in, det är som om allt syre i luften har bytts ut mot opiumrök. ”Tavarisch Anglitchnin”, säger han vänd mot Sir William Jones, löjtnant av första graden och gentleman av tredje, ”inga fler kort. Jag vill spela roulett.” Han griper tag om vapnet som hänger vid hans höft, och slänger upp det på bordet med en duns.

Med ens tystnar alla. Sitter blickstilla, som i en av de där nya fotografstudiorna. Till och med Fritz. Österrikaren har spenderat dagen ihopkrupen i ett hörn, vaggandes fram och tillbaka i fosterställning. Krigsneuros, kallade Takeo det. Inte vet jag, men korpralen studerade fältmedicin i Tokyo innan Boxarupproret bröt ut, så han borde väl veta. Oavsett vad så är Fritz helt borta.

Tystnaden bryts av ytterligare en raket som dånar i skyn, och ett smatter av kulor i fjärran. De förbannade rebellerna har skjutit av fyrverkerier och artilleri nästan konstant under den dryga månad belägringen av ambassaderna har pågått, slagit på trummor och skrikit sig hesa. Allt för att de ”långnästa djävlarna” inte ska få en blund i ögonen. Det fungerar.

Plötsligt brister Wilhelm ut i ett skratt. Valrossmustaschen och den enorma buken guppar i takt. ”Ja ja, russisch, roulett? Med en revolver?” Bredvid honom ler Julio vagt och undvikande. Den spenslige italienaren med den ännu spensligare mustaschen, och en kliniskt prydlig uniform, har gjort sitt bästa för att inte väcka sin tyske bordsgrannens vrede. Senaste det hände bröt han armen på en kinesisk betjänt.

På något sätt blir ryssens leende ännu större. Hans käft verkar fylld av vässade huggtänder. Är alla utom jag blinda, eller är det opiumröken? Vladimir plockar upp vapnet, kastar över det i sin högerhand, och håller upp det för allmän beskådan. ”Nagantrevolver, modell 1895. Gasförseglad, kaliber 7.62 millimeter, sju patroner.”

Med en häftig handrörelse kastar han upp cylindern, snurrar runt den, och låter patronerna regna ut över bordet. En landar i Wilhelms ölsejdel - tysken verkar inte märka något.

Han plockar upp en blänkande patron, en enda, och sätter in den igen med ett klickande.

”Roulett, gott folk, roulett.” Han snurrar på cylindern igen, och fäller våldsamt in den igen. Klick. ”Vi har slagit vad om allt från himmel till jord – vigselringar, spritflaskor, småmynt, opiumpipor – och spelat bort allt minst femtielva gånger. I en månad har vi varit instängda i detta förbannade kvarter, och vi vet alla att ingen av oss kommer komma levande ur kineshordens händer.”

Jones småler vid min sida, på det där underliga brittiska sättet. ”Stiff upper lip”, kallar han han det. ”Något ni yankees aldrig kommer förstå, Henry”, sa han en gång.

”Menar ni att vi ska spela denna ”roulett” med våra liv som insats, bäste herr Alexandrov? Sju patronkammare, sex spelare, en kula?”

”Da.”

Dödstystnad igen. Inte ens rebellernas bästa fyrverkeri kan ändra på det nu. Alla stirrar på Vlad. Det kan, vid Gud, inte bara vara jag som ser demontänderna. Eller? Jag letar efter mitt glas – finner det tomt. Mittemot sveper Vladimir ner det sista ur vodkaflaskan. Höjer revolvern mot sin tinning. Omfamnar avtryckaren. Och gör det omöjliga.

Klick.

Ryssen börjar skratta vilt, med helvetisk eld i blicken. Han slänger revolvern mot Takeo, som fångar den. Patronläget var tomt. Hans hjärnsubstans har inte ytterligare smutsat ner opiumhålan. Blod och adrenalin pulsar genom hans ådror. Han har överlevt.

Triumfen riktigt skiner i de utstående, galna ögonen. Jag har aldrig sett något så obscent, och jag har ändå varit i Hongkong. Jag har heller aldrig sett någon så... levande. Med ens tystnar Vladimirs skratt. Han sträcker ut ett benigt finger, pekar mot vår japanske kamrat. ”Spela.”

Takeo tittar på revolvern i sina små känsliga kirurghänder. Jag tvivlar på att han avfyrat ett vapen tidigare – av alla oss i rummet är det bara han och jag som inte varit i strid. Nykomlingarna. En svettdroppe glider långsamt ner från hans panna, över den bleka huden. Det rycker till i mungipan. Det ser ut som han kommer lägga ner revolvern. Ja, snälla, gör det. Stå emot, Takeo. Stå emot. Snälla.

”Spela”, kommer det från ryssen igen. ”Spela. Gör det.” Allas blickar ligger nu på Takeo. Det känns som om tiden stannat.

Japanen rycker häftigt till. För revolvern uppåt. Över hans läppar kommer en viskning, knappt hörbar. ”Banzai” – det enda ord jag lärt känna på japanernas underliga språk. Deras uråldriga krigsrop. ’Tio tusen år’. En sista bön till den helige kejsaren, till imperiet – sedan trycker han av. Klick.

Att se in i Takeos ögon är som att se in i en sten. Kallt, mörkt, hårt. Han lägger ner den nu svettfläckade revolvern med darrande händer, och skjuter över den till Wilhelm. Tysken visar inte med en min vad han tänker, han synar den bara med ett ögonkast – och trycker av. Klick. Det sker så snabbt att jag knappt hänger med.

Wilhelm lägger ner vapnet utan att blinka. Han är stenkall. De gråa ögonen utstrålar behärskning. Den tyska effektivitetens höjdpunkt. Lika fanatisk som Takeo och Vladimir, men på ett helt annat sätt. Han för över revolvern till Julio. ”Nej.” Den unge mannens ögon är uppspärrade. ”Jag tänker inte göra det. Jag vill inte. Jag vägrar.” Jag vet att italienaren har legat i krig tidigare, vid Afrikas horn, men här sätter han tydligen gränsen. Han skakar på huvudet – verkar inte långt ifrån tårar. Tysken tar tag i hans hand, och stöter revolvern i den. ”Var inte en vekling.”

”Jag...” försöker Julio. Wilhelm slår till honom. Italienaren ryggar tillbaka, men lyckas hålla tårarna inne. Tysken viskar något i hans öra, och nu kommer tårarna. ”Jag kan inte”, svarar han med en snyftning. Wilhelm suckar, tar vapnet själv, höjer mot Julios tinning, och kramar avtryckaren. Klick.

Medan jag ser Julio falla ihop snyftande börjar mitt huvud snurra ännu mer än tidigare. Detta har gått för långt, jag måste... ”Jag måste ingenting”, viskar opiumröken i mitt öra. ”Ingenting alls, Henry, ingenting alls.” Utanför hörs ännu kanondunder – vad som än händer här inne så är det bättre än vad som händer där ute.

Wilhelm tittar på Jones, som blinkar till. Tittar på revolvern, liggandes på bordet framför den stilla gråtande italienaren. Småler. Han är av tuffare virke. Ingen fanatiker, men byggd som ett brittisk ångfartyg inombords – kol och järn. Han tar den. Tittar åt mitt håll ett ögonblick. ”Stiff upper lip, old chap.” Jag blundar. Om min vän ska dö här, indränkt i dåligt gin, narkotikaångor och krutlukt så tänker jag inte se på.

Klick. Och tystnad. Undantaget kaoset utanför, och Fritz – den stackaren har börjat gunga fram och tillbaka igen, fortfarande i fosterställning. Jag öppnar ögonen. Och där ligger den. Revolvern. Skinande blankt stål – någon har torkat av den – och rödfärgat, räfflat trähandtag. En rundad avtryckare, en cylinder av okänt innehåll. Nagant modell 1895. Gasförseglad. Kaliber 7.62 millimeter. Sju patroner.

Vid min sida sneglar Jones urskuldande på mig. ”Spela bara, så är det snart över.” Han smuttar på sin gin. Vid mina fötter snuddar något vid mig – Jacques. ”Henryyyy”, viskar han. Jag tror inte han är medveten om vad som pågår, opiumet har tagit honom för långt bort. Runt bordet sitter sex män, alla med sina blickar riktade mot mig, alla utom Jones. Han ser bort. Julio har slutat gråta. Wilhelm stirrar med is i blicken. Takeo skakar lätt. Vladimir hånler. Hans demontänder växer sig allt större, den röda elden brinner i ögonen. Hur kan ingen se dem..?

Jag plockar upp vapnet, och det långsamt. Pipan är iskall mot min tinning, trots den kvävande värmen. Sju patronkammare, tänker jag. Sex spelare. Fem spelade omgångar. En kula.

Klick.
[/spoiler]
Comrade Astrojildo Pereira Duarte Silva
Secretary-General of the Partido Comunista do Brasil
(PCB)


Image

User avatar
Smyg
GETTIN' REAL TIRED OF YOUR MACHIAVELLIAN BULLSHIT, GESAR
Posts: 2701
Joined: 23:01:40 Thursday, 02 August, 2012

Re: Smyg's Corner

Post by Smyg » 08:49:55 Sunday, 03 November, 2013

Tramway Thoughts.

Jazztobak, hårdsprit, onda ord
Lägg dig ner, och bara spy
Ångest, kyla, tankar på självmord?
Ännu en dålig tanke, nej fy!
Comrade Astrojildo Pereira Duarte Silva
Secretary-General of the Partido Comunista do Brasil
(PCB)


Image

User avatar
Smyg
GETTIN' REAL TIRED OF YOUR MACHIAVELLIAN BULLSHIT, GESAR
Posts: 2701
Joined: 23:01:40 Thursday, 02 August, 2012

Re: Smyg's Corner

Post by Smyg » 21:29:25 Friday, 31 January, 2014

A little teaser for my ongoing game project, that a lot of you know about already, I suppose. Might keep posting a few others.

Image
Comrade Astrojildo Pereira Duarte Silva
Secretary-General of the Partido Comunista do Brasil
(PCB)


Image

Post Reply

Return to “Creative Writing”

Who is online

Users browsing this forum: No registered users and 3 guests